Rädd för fett

Hela min ungdomsperiod hemma åt vi light produkter. Jag har sällan tagit smör på mackorna och inte varit så förtjust i ost. Påläggen jag har ätit har mestadels varit fettfria, likaså med yoghurt och mjölk. Det har såklart rotat en slags skräck för fett. Grädde, smör, ost och korv är inget man äter varje dag, eller?
Som ni säkert har hört så är det lika otroligt att fett gör en fet som grönsaker gör en grön. Varför har då många ändå en skräck för alla feta produkter?
Dels tror jag det beror på att man hela tiden hör nya rön. Det är ganska förvirrande att massa dieter med så olika innebörd är aktuella samtidigt. GI och LCHF påminner om varann på samma sätt som viktväktarna och viktklubben liknar varandra. Skillnaden på dessa två grupper däremot är som dag och natt. De två första handlar om att minska intaget av kolhydrater medan de två andra (speciellt vv) tillåter fritt intag av kolhydrater. Gärna fullkorn men det skiljer bara 1 points mellan vanliga makaroner och de gjorda på fullkorn.
Att man faktiskt tappar vikt med båda dietgrupperna gör det ännu svårare att förstå hur man egentligen ska äta.

Jag själv har alltid ätit mer enligt vv, light och fullkorn. Har i princip vägt samma men ofta kämpat med sötsug.
Sen några veckor tillbaka äter jag LCHF och har nästan inget sötsug. Det kommer sig av att när man inte äter kolhydrater så blir det aldrig berg -och dalbana på insulinnivån i kroppen. Äter du en rejäl portion vit pasta höjs blodsockret rejält. För att ta hand om det skickas insulin ut. Blodsockret sjunker då kraftigt och går till och med under den nivån vi hade innan vi åt. Det resulterar i sötsug... För att inte hamna i dessa dippar måste man ständigt fylla på med mer kolhydrater.
Äter man inte snabba kolhydrater slipper man denna berg -och dalbana. Som LCHF-ätare byter man ut kolhydrater till fett. Den nya energikällan bli fett. Fettet mättar mer och vi har inte behov av att fylla på på samma sätt som en kolhydratsätare..