Fetskräck

Jag jobbar nu, som jag sagt, i matbutik. Hela dagarna packar jag upp goda och ibland roliga livsmedel. Dessutom hör jag folks diskussioner kring mat. Varför de väljer prästost?, Vad de ska äta till middag?, Hur de aktivt väljer bort vissa produkter etc. Gemensamt för alla är att de är extremt fetträdda. Många vill ha den "smala" osten. Många vill inte ha den smala osten och köper den feta men påpekar att "jag äter hellre god ost och mindre än "smal ost och oftare". Det är ett sunt tänk tycker jag, om man inte äter LCHF och behöver äta en hel del fett från ost, kött och såser vill säga.
Ganska många äter fetare produkter med denna motivering men väldigt många, kanske rent av fler, väljer light och tror de gör smarta val.
Jag har varit en sådan person. Jag valde ofta bort ost på gratänger, skippade smör på mackan och så vidare. Nu har jag kommit på mig själv med att dömma detta beteende. Tänk hur man kan ändra sig=)

Jag förstår att LCHF och kolhydratsfritt liv inte passar alla men light-livet passar väl inte heller någon. Mer tillsatser och mindre äkta vara låter inte optimalt.

Av alla mjölkpaket går mellanmjölken bäst i butiken. Den säljer till de flesta. Varför? Jag tror det beror på att man inte vill ha den lättaste, som man upplever blaskig, man tar då ett mellanting. I barnfamiljer tror jag man resonerar "då kan alla dricka av samma". "Barnen får i sig lite fett, vilket de behöver, och vi vuxna kan dricka utan skuld."

Jag tycker man ska resonera som ganska många redan gör. Äter man inte LCHF utan "vanligt", välj ändå det feta alternativet men ta desto mindre. De feta gör en mättare och är nyttigare!

Är alla fett bra fett?

Igår kollade jag på Anna Skippers "Du är vad du äter". Jag har alltid gillat det programmet. Mamma brukar säga att hon inte alls tycker om sådana program. Hon tycker att sådana som jag sitter och gottar sig i andra missöden. I mitt fall är det inte alls så. Jag tycker det är intressant att se andras matvanor och det finns ingen dold fördom om feta som förverkligas.

Anna Skipper förespråkar GI. Hon ger sina "klienter" en meny späckad med grönsaker, oljor, nötter, frön, bär, fisk etc. Hon skiljer på enkelmättat, fleromättat och mättat fett. Rätt fett gör en smal fel fett gör en sjuk och överviktig, säger hon.

Precis så här resonerar andra som äter/tror på GI. Att man inte ska vara rädd för fett men man ska skilja på de bra och på de dåliga. Det är okej att äta lite feta mejeriprodukter eller någon fet köttbit men de mättade fetterna ska inte dominera på tallriken. LCHF däremot tillåter mycket mättade fetter genom feta såser, stora köttbitar och så vidare.
En annan skillnad på GI och LCHF som man brukar prata om är att GI tillåter vissa kolhydrater såsom fullkornsprodukter. Dessa kolhydrater höjer bara blodsockret lite. Enligt LCHF ska man aktivt undvika så mycket kolhydrater som möjligt. Man ska begänsa intaget av grönsaker och helt utesluta pasta, ris och potatis. Även fullkornsvarianterna.

Anna pratade om att man blir sjuk om man äter för mycket fel fett. Man kan få blodproppar, höga kolesterolvärden och fetma. Detta är en idé som rotades på 1950-talet. I samma veva kom vår rädsla för fett.
Jag hittade en artikel igår som slår hål på denna myt om att mättat fett är skadligt. Det är i princip omöjligt att påverka kolesterolvärdet genom kosten och att ha höga värden innebär inte större risk för hjärtat. Läs mer om detta i denna artikel.
Sådan läsning är nyttig för oss som äter LCHF. Vi måste veta varför vi gör det och vi måste framförallt veta att det är bra för oss..

Behöver vi kolhydrater?

Jag var hemma hos mina föräldrar en sväng förra veckan. Mina systrar var också där. Jag berättade då att jag testade på att äta enligt LCHF. Min mamma tyckte att det var okej medan mina syskon tyckte det verkade bökigt. De började genast ifrågasätta. Varpå en av dem säger: "Hjärnan måste ha kolhydrater Åsa". Jag hade inget bra svar utan sa "jo, men hur mycket man än undviker kolhydrater så får man i sig det genom grönsaker, såser och liknande. Då säger hon: "Fast vi hade en föreläsare so sa att det är en ganska stor mängd hjärnan måste ha". Jag hade inget bra svar och hon fick sista ordet... Gillar inte! =)

Hade jag läst detta inlägg innan hade jag haft svar på tal. http://blogg.passagen.se/gi-anna/

Det handlar om att vi i vardagligt tal säger att hjärnan behöver kolhydrater för att förenkla. I själva verket behöver inte hjärnan kolhydrater i ren form. Vad den behöver är glukos. (Den kan också använda ketoner.)
Glukos kommer till stor del från kolhydrater men kroppen kan själv bilda detta. Då främst genom grenade aminosyror. Läs gärna mer om detta i Annas blogg som jag länkade till ovan.

Det är alltid bra att vara påläst när man bestämt sig för att göra eller äta något "annorlunda". Jag hade också hört att hjärnan behövde kolhydrater och var faktiskt lite fundersam för hur farligt det var att utesluta dessa. Därför var det svårt att säga emot min syster. Jag önskar jag visste detta då...